Ja, alltså jag har tänkt. Idag när jag var ute på promenad med Zingo så slog det mig att de flesta bloggare eller de som uppdaterar på facebook/instagram hela tiden ska visa hur bra och fint deras liv är. Jag ska inte säga så mycket egentligen för jag lägger själv mest upp det som jag mår bra av och det är ju när det händer något bra i mitt liv. Jag känner att jag kanske inte vill blotta mig fullt ut på nätet för det som hamnar här, stannar här. Men jag har tänkt på det här med mina blogginlägg, jag tycker att jag försöker vara så ärlig jag kan och skriva så mkt som möjligt men på senaste tiden har det faktiskt mest varit hur fantastisk allt är sedan jag bytte häst, men det är även sanningen! Jag har inte samma tid just nu att skriva så många inlägg som jag skulle vilja och därför blir det också så att jag uppdaterar det som är roligt.
Vissa av er som läser här idag följde säkert mitt år tillsammans med Bengt och det var ett tufft år och jag vet att jag skrev om både med och motgångar under det året. Mitt sista halvår med Bengt gick mest ut på att TRO att det var roligt i stallet fast att det inte var det. Det är sanningen, jag var i tankarna på att sluta rida under det senaste halvåret för jag kände mig totalt misslyckad och dålig inom ridsporten. Jag klarade inte av den hästen jag köpt, den hästen som skulle bli min framtidsstjärna efter det underbara 4,5åren med Solar T. Så blev det inte, och visst, det var som om någon slog ner mig och sedan stampade på mig så hårt att det gjorde ont men jag ska komma tillbaka lika stark som jag var med Solar T, om inte ännu starkare. Med detta säger jag inte heller att Bengt inte gav mig mkt, vi gav varandra otroligt mkt kunskap men han var inte menad att vara min framtidsstjärna utan någon annans. Jag är väldigt nöjd med det jag presterade med Bengt under 2014 och han är en väldigt fin häst men han och jag gjorde vårat och tyvärr var vi klara med varandra redan efter ganska precis 1år.
Jag har precis som många unga tjejer, drömmar och stora mål man skulle vilja förvekliga men vägen dit kan vara väldigt tuff. I mitt fall ska jag sammarbeta med ett väldigt stort djur som också kan ha bra eller dåliga dagar, träningsvärk, ont i kroppen eller bara känna sig allmänt nere. Jag kan säga att det var väldigt tufft att ta det beslutet jag tog med Bengt för en del av mig ville visa folk att jag kunde. Jag skulle klara av honom, jag hade ju gjort det, de första halvåret, men tillslut fick jag inse att han och jag inte var menade för varandra och då såg jag en annons på Hästnet. I den annonsen fanns Oscar. Och jag kände att shit, det är för bra för att vara sant om jag ska älska Oscar och Kicki ska älska Bengt men av någon anledning drog jag en vinstlott i det hela och allt gick som det var menat att bli. Uppenbarligen!
Bengt och Kicki verkar trivas bra med varandra och jag har bra kontakt med henne och som ni säkert sett så trivs jag väldigt bra med Oscar.
Jag halkade ut lite på mitt spår här men det jag vill visa med detta inlägg är att livet inte alltid är så underbart men man kanske inte väljer att blotta allt på sin blogg. Jag har faktiskt inte haft ett enda RIKTIGT dåligt ridpass med Oscar ännu men han är såklart inte perfekt och inte jag heller. Ingen är perfekt men alla är BRA! Jag lovar att skriva om ett RIKTIGT dåligt ridpass så fort det kommer. Men när man trivs med en häst som verkar trivas med en själv så kanske det inte kommer, vem vet?!
Ta hand om er // E